ett helt jordklot

stöter igenom mej med din åtrå och två timmar senare har vi älskat ihjäl ett helt jordklot utanför och krossat alla andra drömmar än vi och luften tar slut i rummet men vi behöver inte andas


blundar mej igenom tickandet från klockorna kan inte lyfta armarna for att göra annat än röra vid dej får brännmärken på låren av lavan som rinner och brinner upp mellan oss kan inte prata längre kan inte resa mej glömmer minnen bakom mej och minns inte att jag glömmer


försent att hålla kvar


det svartnar för ögonen jag måste minnas hur man drar in luften genom munnen och halsen och ner i lungorna och sen ut igen och sen in måste minnas hur man böjer fingrarna öppnar ögonen öppnar munnen måste minnas

 


/Utdrag ur Åsa Ericsdotters bok Kräklek


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0