våren-10

Du har skrivit en ballad längst min ryggrad
Mina uppblåsta lungor likt trummor
dina fingrar längst mina revben likt pianotangenter
Du byter notblad och lossar försiktigt huden längst ryggen
Mina darrande knän likt maraccas
Dina försiktigt trevande läppar
och mina andetag bildar refrängen

(Dina smala pianofingrar har alltför många gånger brutit mina revben
Dina nariga läppar hånglar nämligen bara när de smakar rödvin
och din strupe är trött på vin i tetrapack
Varje gång du lämnar lakansväven slutar våra komponerade toner
att rusa genom våra öron
Glädjen över att i alla fall inte rösten spricker)

Vi borde starta ett skivbolag och dricka rödvin till frukost

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0